Idag var jag på ett möte, på Pomona, eftersom arbetsförmedlingen inte har resurser att ta emot mig längre så blir jag vidare slussad, inte mig emot då jag inte är något fan av AMS. Grejen är att vi är indelade i grupper och jag hamnade på något vänster med 5 st små pojkar, dom var tydligen i tjugoårsåldern, men jag skulle snarare säga tolvårsåldern då deras största intresse i livet var att göra livet surt för sina syskon. Som inte heller är så talföra utan tystnaden som uppstår emellanåt blir pinsamt tyst. Så där tyst så man skulle höra en mus fisa. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker föra ett samtal med dessa människor, ändå sitter dom tysta och stirrar på mig som en alien. Eller dom kanske tror att jag är musen som fiser.