Hey partypeople!

Igår åkte vi cirka fem minuter från Nelson till Maoribyn och blev välkommnade aen krigsdans, hälfen av klassen höll på att kissa på sig för dom var så läskiga. Men vi överlevde, blev välkommnade och välsignade. Kulturen är underbar och människorna är supertrevliga. Åt en god middag och sjön lite på deras sjukt konstiga språk, men det är jätte fint även om man inte förstår.

Vi sov över och blev beskyddade av dessa männsikor, så jag sov som en stock. Upp klockan sju i morse för en morgon promenad till deras kyrkogård och ännu fler historirer om händelser och människor. Dom kan sin storytelling, men dt mesta är i och för sig sant. Det var ett intensivt dygn som jag länge kommer minnas.

Eftersom solen sken var vi tvugna att ta oss till stranden, insmorda i solskyddsfaktor 30 var vi redo att inta stranden. Något blåsigt men väldigt skönt, Anna brände sig lite på snoken men det skall nog vara borta imon.