Imorse var jag riktigt seg. Vaknade vid halv åtta men kunde inte ta mig upp ur sängen av någon konstig anledning. Bestämde mig efter frukost för att ta mig min vanliga löparrunda, men idag gick det inte riktigt som jag tänkte mig. När jag sprungit halvvägs ramlade jag över min egen fot. Låg som ett kolli för en stund och tyckte synd om mig själv. Blev sjukt irriterad över det mötande paret som inte hjälpte mig upp eller frågade hur det gick (vad hände med med-mänsklighet?) Övervägde för en stund att lägga mig ner och dö men efter lite övervägande fortsatte jag ändå springa. PANG! Igen. Biter i det sura äpplet än en gång, det tar ju längre tid att gå så jag springer vidare efter den 80-årig gubben jag fått rygg på. Efter ytterligare någon kilometer, PAAAANG! Igeeeen... Vrålar som ett djur denna gången och svär så jag tror hela skogen vaknade till liv.