Stryp mig långsamt

Igår skulle ju vara min dag. Men icke. Började med huvudvärk när jag vaknade, tog tvål istället för schampo, jordgubbssylt istället för hallonsylt. Kommer till första intervjun; Allt känns ok. Ända tills jag ser människan jag minst av allt vill se, absolut inte där och ingen annan stans heller. Fan fan fan. Kan ju inte bli bättre.

Åt en väldigt god lunch hemma hos L. Fick lugnat ner mig lite. Ska åka till nästa intervju; Missar bussen. Nästa kommer inte. Den tredje är sen! Jalla! Jag springer dit. Är tack gode gud i tid, det visar sig att hon är 30 min sen. Vem är det till en intervju? Tydligen missuppfattning om tiden. Jag sitter och flåsar ut i soffan när jag väntar, mitt hat mot sena människor ökar och jag blir allt mer frustrerad, vill springa in till henne och skrika: DU ÄR SEN!

Vidare mot gymmet för att köra lite titts'n'as. (Det känns idag kan jag lova). Skulle träffa mamma på stan för att äta och gå på operan, efter många om och men sågs vi på restaurangen. Guys and dolls var grym by the way. Sen hem och stupa i säng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0